Så var äventyret Danmark avslutat. Vi har haft fantastiska dagar tillsammans med 16 tappra tjejer. Det är inte alltid det är medflyt och då krävs det att alla biter ihop, vilket ju gäller såväl på plan som utanför. Och även om det är fantastiskt skoj kan det också vara tufft på en sådan här cup - varmt, trångt, mycket folk, många och tuffa matcher. Tjejerna har skött sig exemplariskt alla dagarna. Hållit uppsatta tider, försökt att äta mat som kanske inte alltid smakat bäst och framförallt allihop bidragit till en härlig och positiv stämning!

Som vi nämnt förr ser vi ledare alltid framemot att få träffa er tjejer på träning, match och cuper. De här dagarna tillsammans har verkligen inte ändrat på något i det avseendet!

Samling på LIP 11.00 i perfekt körväder - molnigt och inte så varmt. Tyvärr börjar regnet vräka ner på Själland, det är mycket trafik och mycket vägarbeten, vilket gör att resan tar bra mycket längre tid än vad vi har räknat med. Väl framme i Hjörring är det fortfarande ett tunt regn som vi inte känner men blir blöta av. Snabbt in med grejerna och sedan en promenad bort till huvudområdet (en promenad på cirka 15 minuter som vi sedan gjorde många gånger de här dagarna). Middag som inte föll alla i smaken och sedan tillbaka till huvudläktaren för invigning. Tränarna spanade in var vår plan låg, men gick tyvärr aldrig dit och tittade vilket vi kom att ångra dagen efter. Väl tillbaka på skolan blev det så tidig säng som möjligt inför tisdagens morgonmatch. Hur många timmars sömn tjejerna egentligen skulle få, fick vi som ledare försöka glömma för stunden.

Väckning 06.45, avmarsch från skolan 07.40 för matchen som startar 08.30. Gruppen vi hade hamnat i bestod av oss och tre norska lag. Första matchen är mot Ottestad IL. Väl framme vid matchplanen inser vi att det kommer bli en utmaning att spela här. Planen är väldigt, väldigt liten, snarare en 9-mannaplan än en 11-mannaplan. Det kommer bli trångt och stökigt, och frågan är hur vi kommer hantera det när vi inte är vana vid så små planer. Matchen kommer igång och vi ser direkt att det här är ett lag vi kan vinna över, och därmed också behöver vinna över för att ha en chans att komma vidare till A-slutspelet. Men spelet går i lås. Vi äger bollen men det blir plottrigt, trångt och vi skapar inga målchanser när vi försöker spela oss igenom som vi brukar göra. Trång plan i kombination med trötta huvuden, en cup från i fredags som troligen sitter kvar lite i kropparna och stark vind gör situationen frustrerande. Det blir inte bättre av att Ottestad på övertid i första halvlek får in bollen framför mål och i en trasslig situation lyckas peta in bollen. Vi försöker mana på tjejerna och få dem att gå över till ett spel vi inte är vana vid, där vi slår långa bollar bort från den trånga mittplanen och satsar mer på närkamperna än på själva passningsspelet. Med hjärtat i halsgropen börjar andra halvlek med att Ottestad sätter en boll i ribban, ner på mållinjen och ut. Jösses. Vi får inte till spelet, men tjejerna krigar och krigar och lyckas peta in två mål. Vinst 2-1 och vi har överlevt första matchen med en hårsmån. Hur det hade slutat om deras ribbträff hade gått in, vill vi inte tänka på ...

Lite frustrerade och lite lättade äter vi lunch innan vi går tillbaka till skolan. Vi kör en timmes gemensam vila på rummet inför vår nästa match som är 18.50 på tisdagkvällen, den här gången mot Vaulen IL. Planen är lika liten, så inför matchen har vi gått igenom med tjejerna hur de ska spela. Bland annat att de ska undvika att spela genom mitten där det är trångt. Första halvlek ser ut som första matchen. Vi kommer inte ur vårt vanliga spel och det kör ihop sig. I halvtid är det en del frustration. Det vi försöker säga är "Sluta nu spela bollar in i mitten, för det GÅR INTE!". Det tar skruv. I andra halvlek börjar vi spela som vi måste, även om vi egentligen inte vill spela så. Vi får loss bollen och får in två bra mål och allt känns genast mycket bättre. Vinst 2-0 och vi är klara för A-slutspelet!

I Dana Cup deltar 1000 lag och man har cirka 25.000 besökare under veckan. Det är alltså en stor turnering och bara i vår ålderskategori är det 50 deltagande lag. Vi har inte satt upp någon målsättning för cupen men pratar lite om att gå till A-slutspelet är godkänt, och kan vi ta någon match väl där, så är det riktigt bra. Nu har vi passerat första hindret och det gör att vi kan slappna av lite på kvällen och inför onsdagen. Kvällen avslutas med att de flesta går på disco och kommer springande hem till den tid vi har satt, vilket hedrar dem. Alla är i tid och ljuset släcks i skolsalen cirka 00.00.

Vår tredje, och sista gruppspelsmatch är inte förrän 20.00 på onsdagen så vi har låtit tjejerna själva bestämma om de vill åka och bada eller åka till sommarland "Fårup". Det blir Fårup och tjejerna får fyra timmar med karuseller, badland och andra aktiviteter. De får också möjlighet att köpa egen lunch vilket välkomnas eftersom den mat vi hittills fått inte gjort någon speciellt glad. Det märks att tjejerna har roligt och det blir en bra uppladdning inför matchen. Väl tillbaka på skolan blir det en timmes vila på rummet och sedan laddning inför matchen. På ett sätt är matchen betydelselös. Vi har hamnat i den enda gruppen av totalt elva där både ettan och tvåan spelar 16-delsfinal. I övriga grupper går ettan direkt till 8-delsfinal. Surt, men så är det. Och det finns inga helt betydelselösa matcher. Oavsett om vi blir etta eller tvåa kommer vi att möta en annan grupptvåa, men blir vi tvåa spelar vi vår 16-delsfinal en timme senare än annars. Kan låta lite men det innebär att vi får spela 09.30 istället för 08.30. Det är alltså en fördel att inte vinna matchen. Vi ledare pratar om det, och bestämmer oss, självklart, för att inte berätta något för tjejerna, utan förbereda dem för att vinna matchen och bli gruppetta. Detta även om önskeresultatet är oavgjort, vilket innebär att vi får den senare matchen samtidigt som vi går igenom gruppspelet obesegrade, vilket alltid är en fjäder i hatten. Men som sagt, vi ställer upp och taggar laget för seger. Och äntligen spelar vi på en fullstor 11-mannaplan. Matchen startar och vi blir lite förvånade över att motståndarna - Flint FB - spelar hårt, på gränsen till fult. De går uppenbart för gruppseger. Så det blir en rejäl dust mellan två jämnstarka lag, där vi väljer att inte jaga på laget den sista kvarten, utan låter dem gå så hårt de själva känner de vill och kan. Matchen slutar 0-0 - det perfekta resultatet. Knappt tolv timmar till nästa match - 16-delsfinal i Dana Cup. Tjejerna kommer i säng så tidigt som möjligt, men klockan hinner bli mycket innan ljuset kan släckas och tjejerna somnar, nöjda med ett bra genomfört gruppspel.

Vi har fått ännu ett norskt lag som motståndare. Tillsammans med tjejerna bestämmer vi oss för att 16-delsfinalen inte ska bli den sista matchen - vi vill möta ett lag från något annat land än Norge innan vi åker hem! Vi går upp kvart i åtta och börjar förberedelserna - den här matchen ska vi vinna! Vi spelar på ny plan - nästan lika stor som förra matchen - känns bra. Men det är varmt och tidig morgon. Lite spänt i gruppen. Vi manar på dem att göra en bra uppvärmning - att snacka mycket med varandra redan på uppvärmningen och ge varandra energi. Det lossnar lite, de börjar komma i rätt mode för match. Och så får vi en sådan där hög topp som vi kan få. Första 20 minuterna gör vi allt rätt. Vi spelar oss gång på gång igenom Gneist IL:s försvarsmur. Vi gör två mål och har en boll som dansar på mållinjen. Det är riktigt bra spel. Redan nu bestämmer sig norrmännen för att flytta upp mycket folk. Tyvärr lyckas de få ett litet tryck på oss de sista fem minuterna av första halvlek. Vi blir ängsliga och gör några enkla misstag där vi inte har rätt positioner på planen och plötsligt får Gneist luft under vingarna och mycket energi i sitt lag medan vi känner nerven av att vi absolut inte får släppa in dem i matchen, att förlust innebär att turneringen är slut. Men vi håller 2-0 halvleken ut. I halvtid försöker vi lugna ner tjejerna vilket är svårt när även vi ledare känner nerven i matchen. Andra halvlek börjar med att Gneist flyttar upp ännu mer folk. Normalt sett ska vi kunna utnyttja de ytor som då skapas men vi är för ängsliga i försvaret och det blir mycket tjongade bollar. De skapar inte mycket målchanser men har hela tiden tryck emot oss. På en hörna går en av deras spelare högt upp och gör ett riktigt bra nickmål. 2-1 och ännu mer nerv i matchen som fortsätter på samma sätt - de matar fram bollar mot ett vilt kämpande LB07. Då hör vi dem - föräldrarna och syskonen: ett taktfast LB klapp-klapp-klapp LB klapp-klapp-klapp ... Det värmer - tjejerna kämpar, någon blir skadad, tiden segar sig fram. Så plötsligt, slutsignal och det är bara så skönt att ibland få en medgång när det känns tufft. Vi njuter några minuter, mer hinner vi inte, för nu är det bara fem timmar till 8-delsfinalen, och där vet vi att vi möter ett lag som har fått fördelar som vi inte har fått.

Dusch, snabb lunch, vila mellan 13 och 14, sedan på med matchställ och iväg till ännu en ny plan. Stor även den här gången! Vi har bra energi i gruppen, de är taggade. Det blir en bra uppvärmning. Värmen är dock hög - nära 30-gradersstrecket. Föräldrarna stöttar med hinkar med vatten, extra vattenflaskor, sportdryck och peppande. Allt är bra, tills domaren blåser. Vi möter ännu ett norskt lag - Borre IF. Och vi ser direkt - det här är ett riktigt bra lag, mer solida än de vi mött hittills, och de utnyttjar de ytor vi medvetet lämnar. Vi får fokus på lite fel saker och 1-0 sitter i baken nästan direkt. Vi kommer inte riktigt in i spelet men får ett läge på en långboll. Vi går mot målvakten som hoppar rakt ut och sänker en av våra spelare som vrickar foten och får gå av planen. Domaren blåser. Offside? Domaren är inte bra. Vi är inte med i matchen. Det är varmt. Och det vi inte har sagt till tjejerna - Borre har inte spelat match på förmiddagen. De har haft sovmorgon och vilat hela dagen. Deras ledare har varit och tittat på vår match i 16-delen. Man ska inte gnälla men hur kan det vara att den enda gruppen där gruppettan inte går direkt till 8-delsfinal är vår. Ja, det beror ju på ojämnt antal lag. Men när vi möter ett så här bra lag så känns det lite surt när vi inte spelar på lika villkor. Vi är trötta. Ett tag är det knappt att tjejerna kommer ut på planen, vi har fem tjejer som ligger skadade eller är illamående och yra av värme och trötthet. Vi försöker ändå, vi skickar fram mer folk, men det biter inte. Tjejerna kämpar - all eloge till er tjejer! - men det biter inte. De gör 2-0 innan paus och 3-0 sent i matchen och cupen är över för vår del. Efter matchen har vi skador att ta hand om - tjejer som i princip svimmar av utmatning. Och så är det så klart en och annan tår som rinner. Men vi har gjort allt vi kan!

Snabbt bestämmer vi oss för att boka ett bord för alla - tjejer, ledare, föräldrar och syskon - på en sportsbar. Vi ska göra något bra tillsammans. Och det blir bra. Vi sitter en lång stund tillsammans och tjejerna njuter av den goda maten, sen drar ett gäng tjejer hem till skolan där de kopplar upp sig och kolla på MFF:s match i Europe league och ett gäng drar på disco. (I vanlig ordning kommer de springandes hem för att passa tiden - snyggt tjejer!). Ljuset i skolsalen är tänt lång efter tiden för släckning men det är ok. Vi hör talas om skrattattacker och bildvisning - det låter härligt!

Vi samlas tidig förmiddag för avresa. Än en gång håller tjejerna tiderna och städar rummet tillsammans och sköter allt perfekt. Avresan sker efter lite applåder för tjejerna, för supportrarna, för ledarna och för några som gjort något extra för laget. Allt känns bra. Några härliga dagar tillsammans är slut och det känns väldigt skönt att veta att fotboll, det är bra på väldigt många sätt!

Tweeta