I skumt elljus och dimma avslutade vi säsongen med förlust i en tät och jämn match mot Höllviken.

Upptrappningen mot höstsäsongen började redan i somras. Efter en hyfsad vår där vi fortsatte ta steg i vår utveckling, och med nytt spelsystem, såg vi effekter. Bra spel i Sandskogen Cup och sedan vidare till Dana Cup där vi förutom första matchen gör en klart godkänd turnering. Genrepet inför seriestarten mot Hyllie blev ett undantag men i premiären var vi tillbaka på rätt köl igen och tog en ganska övertygande seger. Sen började det …

Under en dryg månads tid var sjukdomar det som präglade laget. Vi har en hyfsat stor trupp men fick trots det ställa in och flytta en rad matcher och till och med lämna WO i en – något som inte ska få hända. 6, 7 och 8 personer på träning och inga matcher på över en månad. Det är enkelt att konstatera att träning är en sak, match något helt annat. Tempo, ork, intensitet, smartness – allt sådant som kommer av mycket matcher och som snabb försvinner, speciellt när det inte ens går att träna vettigt. Med så få personer på träning är det svårt att få till något. Det har synts hela hösten och vände väl egentligen inte förrän nu i sista matchen mot Höllviken …

… som inleddes med ett visst spelövertag för Höllviken även om spelet var jämnt. Några avslut mot vårt mål men utifrån plan. Tyvärr lyckas de i en djupledslöpning med ett skott som Salma räddar snyggt men på returen trycker de in 1-0. Efter det blir spelet helt jämnt ett tag. På en hörna som vi inte får bort trycker de dock in 2-0. Vi är inte tillräckligt hungriga i eget straffområde och när vi möter ett lag som är det, straffar det oss. Sista 15 av första halvlek får vi tag i spelet och har ett litet spelövertag och vaskar fram ett antal lägen, några riktigt bra, men lyckas inte få in bollen. Det är också en trend vi har sett på senhösten, att vi inte får dit våra chanser fullt ut. Paus och underläge med 2-0. Första 15 av andra får vi ännu bättre tryck på Höllviken med bra presspel. Ytterligare chanser skapas men bollen vill inte in. Spelet vänder sedan över till Höllvikens fördel som egentligen inte skapar några heta lägen. Men så var det det där med hörnor då. Deras avslut kommer utifrån och vi är effektiva utanför eget straffområde men det leder till en rad hörnor som det är tydligt att Höllviken har tränat på. Återigen – det gäller att vara hungrig och noga i eget straffområde. På hörnorna blir det om och om igen farligt. Vi tappar markering, får inte bort bollar och till sist gör de 3-0 … på hörna. Sista 15 är vi tillbaka i matchen igen och skapar ytterligare chanser. Bollen vill inte in och matchen slutar 3-0. Det är lite surt efter att vi gör en hyfsad match sett till spelet. Med lite flyt kan vi få oavgjort och till och med vinna matchen. Det är samtidigt enkelt att se vad vi behöver arbeta på. Att försvarsspel vid hörnor är en sådan sak är lätt att räkna ut. Men fotboll är en komplex sport och det är många moment som ska klaffa. Vi har en bra bild av vad laget behöver utveckla, så det är bara att kavla upp ärmarna.

Nu går vi in i elljussäsong fullt ut. Vi hoppas vi kan få en höst och vinter med hög närvaro där vi kan träna på de moment vi behöver och komma tillbaka till den positiva trend vi var inne i. Laget består av en samling duktiga spelare som helt klart kan utvecklas ytterligare och som dessutom är roliga, smarta och en härlig samling tjejer! Kör hårt tjejer!

/Ledarna