I skumt elljus och dimma avslutade vi säsongen med förlust i en tät och jämn match mot Höllviken.
Upptrappningen mot höstsäsongen började redan i somras. Efter en
hyfsad vår där vi fortsatte ta steg i vår utveckling, och med nytt
spelsystem, såg vi effekter. Bra spel i Sandskogen Cup och sedan vidare
till Dana Cup där vi förutom första matchen gör en
klart godkänd turnering. Genrepet inför seriestarten mot Hyllie blev
ett undantag men i premiären var vi tillbaka på rätt köl igen och tog en
ganska övertygande seger. Sen började det …
Under en dryg månads tid var sjukdomar det som präglade laget. Vi har
en hyfsat stor trupp men fick trots det ställa in och flytta en rad
matcher och till och med lämna WO i en – något som inte ska få hända. 6,
7 och 8 personer på träning och inga matcher
på över en månad. Det är enkelt att konstatera att träning är en sak,
match något helt annat. Tempo, ork, intensitet, smartness – allt sådant
som kommer av mycket matcher och som snabb försvinner, speciellt när det
inte ens går att träna vettigt. Med så få
personer på träning är det svårt att få till något. Det har synts hela
hösten och vände väl egentligen inte förrän nu i sista matchen mot
Höllviken …
… som inleddes med ett visst spelövertag för Höllviken även om
spelet var jämnt. Några avslut mot vårt mål men utifrån plan. Tyvärr
lyckas de i en djupledslöpning med ett skott som Salma räddar snyggt men
på returen trycker de in 1-0. Efter det blir spelet
helt jämnt ett tag. På en hörna som vi inte får bort trycker de dock in
2-0. Vi är inte tillräckligt hungriga i eget straffområde och när vi
möter ett lag som är det, straffar det oss. Sista 15 av första halvlek
får vi tag i spelet och har ett litet spelövertag
och vaskar fram ett antal lägen, några riktigt bra, men lyckas inte få
in bollen. Det är också en trend vi har sett på senhösten, att vi inte
får dit våra chanser fullt ut. Paus och underläge med 2-0. Första 15 av
andra får vi ännu bättre tryck på Höllviken
med bra presspel. Ytterligare chanser skapas men bollen vill inte in.
Spelet vänder sedan över till Höllvikens fördel som egentligen inte
skapar några heta lägen. Men så var det det där med hörnor då. Deras
avslut kommer utifrån och vi är effektiva utanför
eget straffområde men det leder till en rad hörnor som det är tydligt
att Höllviken har tränat på. Återigen – det gäller att vara hungrig och
noga i eget straffområde. På hörnorna blir det om och om igen farligt.
Vi tappar markering, får inte bort bollar och
till sist gör de 3-0 … på hörna. Sista 15 är vi tillbaka i matchen igen
och skapar ytterligare chanser. Bollen vill inte in och matchen slutar
3-0. Det är lite surt efter att vi gör en hyfsad match sett till spelet.
Med lite flyt kan vi få oavgjort och till
och med vinna matchen. Det är samtidigt enkelt att se vad vi behöver
arbeta på. Att försvarsspel vid hörnor är en sådan sak är lätt att räkna
ut. Men fotboll är en komplex sport och det är många moment som ska
klaffa. Vi har en bra bild av vad laget behöver
utveckla, så det är bara att kavla upp ärmarna.
Nu går vi in i elljussäsong fullt ut. Vi hoppas vi kan få en höst och
vinter med hög närvaro där vi kan träna på de moment vi behöver och
komma tillbaka till den positiva trend vi var inne i. Laget består av en
samling duktiga spelare som helt klart kan
utvecklas ytterligare och som dessutom är roliga, smarta och en härlig
samling tjejer! Kör hårt tjejer!
/Ledarna